Elias har blivit bebis på bara nån vecka, pratar, ler med ljud (precis innan riktiga skrattet), är vaken så mycket mer än förut.
Mathilda har blivit en flicka, en flicka som snart tappar tänderna och får nya, börjar i skolan och min lilla bebis bara försvinner mer o mer. Men hon är på väg att bli stor tjej, och hon är redan en underbar person, genuint snäll men med skinn på näsan.
Mina barn! Är fortfarande lite ovant med känslan av att säga eller skriva mina barn. <3
- det blir inte alltid som man tänkt sig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar