Maj månad.... fy fan!

Maj har varit hemsk. Jag har slitits mellan tre världar hela månaden. Min värld, den som inkluderar min familj och min vardag, tonåringens värld den som inkluderar oro, ilska och frustration. Den tredje världen, min vän som kämpar för sitt liv.

16/5, dagen som förändrade många liv. Mitt liv, mitt synsätt och min tillvaro har förändrats radikalt. Mitt uppe i en sorg och rädsla, var jag också tvungen att hantera känslan av oro och frustration.

Maj har verkligen satt mig på prov, hur mycket klarar jag av? Inte mer än detta jag nämnt, min värld stannade upp helt. Hela min tillvaro och min vardag gick ut på att få dagen att gå så jag kunde åka till min vän på intensiven, ingenting annat var viktigare än hon...
Och detta satte sig som en kniv i ryggen på mig. Tonåringen som bor hos mig, såg sin chans till att göra vad han vill... och det gjorde han med stormsteg. Så jag fick även hantera en känsla av skuld och otillräcklighet.
Nej fy... Maj har varit helt sjuk.

Det som har hänt min vän, har fått mig att vakna och inte se så jävla självklart på allting. Allt jag har,kan slitas ifrån mig på en pisskvart. Jag vet det nu. Jag har lärt mig att energitjuvar är inget att spendera sin tid på, vill man inte ha min vänskap och uppskatta det jag kan ge, så kommer jag inte lägga energi på det. Det har även fått mig att se vilka människor som faktiskt funnits där, och med stor förvåning har det växt en vänskap från bekantskap, och i annat fall vänskap till bekantskap. Men jag är tacksam för det. Att veta känns bättre.

Och jag har inte plats för dravel, "vänner" som vänder ryggen till, undviker mig, hälsar när det passar... nä, sorry.... Jag har alldeles för mycket att ge för att ta sånt.

 Men det är som viktigast nu är min vän, att livet kommer tillbaka till henne, vägen är lång. Men Du är stark Astrid, du och Dan klarar det här.

Jag Älskar dig!